ellinor!

jag var ute och gick med min tax igår. vi gick på den vanliga grusvägen som jag gått på så många gånger förr.  så jag bestämde mig för att göra något wild'n'crazy, jag gick in på en stig som ledde in i skogen. alltså jag har ju gått på den förut, men aldrig ensam.
jag hoppades på att mina minnen från förra sommaren skulle leda mig rätt. det gjorde dem inte. inte alls. jag hittade dit jag skulle (ett litet berg) men när jag vänder mig om för att gå tillbaka så baam!
vilket håll kom jag ifrån? höger? vänster? med fallskärm? jag blev mycket förvirrad och rädd, eftersom mitt svaga lokalsinne har svikit mig många gånger förut. och min så kallade hund hade jag ingen nytta av, han såg minst lika lost ut som jag.
så jag bestämde mig för att använda mig av uteslutningsmetoden. för jag hade nämligen lyckats ta mig fram till en korsning med fyra stigar, jag visste att någon av dem skulle leda mig hem. jag började med stigen till höger, det var inte rätt. men jag lyckades ta mig tillbaka till korsningen. nästa stig på tur var någon okänd, för jag hade vid det här laget glömt bort vilken stig som ledde till berget.
 40 minuter senare och 4 stigar senare så var jag äntligen framme. grusvägen!  efter mycket om och men så hittade jag hem. för jag gick nämligen åt fel håll på grusvägen. men till slut så.

någon gång ska jag berätta om när jag gick vilse i visby med min lillebror.