ellinor!

Bakom den näst sista luckan så hittar vi..

...

någon som jag inte klarar mig utan. nämligen moa! min mois!




hon är typ den enda som accepterar ATT JAG SKRIVER MED CAPS ALL THE TIME!!!ETT111!

det finns så många anledningar till varför hon är så bäst och varför jag inte klarar mig utan henne, men jag har aldrig varit bra speciellt bra på att skriva om sånt här. det blir bara fel och fult.

jag vill egentligen skriva: "OMFG DU E ZÅ FIN GUMMZI <333333333333"  för att det är lättare. men ja. 


<3. 

Du faller handlöst framför mig
på din väg mot okända land
Och när din sjukdom tagit dig
ska jag ge någon gata ditt namn

Tar fram vår kamera
Tar ännu en bild
Där du bara ler och ligger still

Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
Ja, det verkar så enkelt vännen
Men ingenting i denna världen var
väl någonsin lätt att förstå

Jag tog en roll när du blev sjuk
En roll som krävde hårdare hud
Min kraftreserv den tar snart slut
Som min tro på en ingripande gud

I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går

Fem steg bakåt, två steg fram
På lite håll liknar det dans
Och i drömmen håller du i min hand

Det verkar så enkelt vännen
Ändå är det så obegripligt svårt
I en värld byggd av män för männen
Där ingenting har något värde
Utom minnet av allt som var vårt